Times like these

Idag får musiken beskriva mina känslor. För jag har inga känslor eller tankar
att beskriva, jag känner bara allting. Snart kommer jag explodera och
börja storgråta som jag alltid gör när saker rinner över. Ibland pallar
jag inte bara, då vill jag bara sjunka så långt ner jag bara kan och
stanna där. Bara få skrika, tänka och gråta bort allting som stör,
allt som egentligen inte är värt ett skit.
Ibland undrar jag om det inte är bättre att bara gå vidare från
folk, att ta steget ifrån någon som egentligen inte gör någon
nytta i ditt liv och kanske få sakna personen istället?

Jag behöver uttrymme från dig, jag behöver paus.
så fort du kommer i närheten knyter sig hela jag,
känner ett sånt jävla obehag. Varför?


kan du inte bara lämna mig ifred?